Att heja på vänner som kämpar 

I början på sommaren hängde jag i spöregn på stan för att heja fram kompisar på Maran och igår var det dags igen, fast denna gång i strålande sol. Dags att heja fram M på sin triathlon som han fått av oss i kompisgänget i 40 årspresent. 1500 meter simning, 4 mil cykling och så 1 mil löpning. I strålande sol drog vi runt gänget med många små och stora. Stod neranför Slussen och skrek när han cyklade.

 
Och så vid slottet för att se honom springa de 4 varven gånger 2,5 km runt området. 

Simningen tänkte vi att vi inte skulle se mer än en badmössa så då valde vi sängen imorse.

 

Superhärligt att få heja fram vänner till fina insatser och ökad träningslusten kommer som ett brev på posten. 

Sen firade vi med att ta över ett helt café i gamla stan. 

 

Kräftskiva, perfekta festen

I lördags kväll var det dags för kräftskiva med granngänget. Ja vi har ju lyxen att ha 7 familjer som bor som riktiga grannar, på samma väg eller faktiskt också ett par grannvägar som vi umgås med. Tanken slår mig vilket lotteri det är när man köper hus.

Kräftskiva är ju liksom den perfekta knytis-festen där ramarna är tydliga och enkelheten bidrar till att det går att vara rätt spontant vad gäller inbjudan.

Barnen åt först hämtpizza och lekte sedan den mest avancerade skattjakten som de större barnen ordnat medan vi övertog bordet. Pajer, sallader, bröd, ost och massor av skaldjur. Ja och så lite sång, rolig nya-ord-förståelsetävling(i form av vad betyder rävdiska?) och så massor av prat och skratt. Tack grannar!