Två dygn med relativt hårt lindad fot i högläge sen ska allt vara ganska ok. Det är iallafall vad min ”stränga” sjukgymnast till make säger och eftersom han nog kan just detta bättre än mig så tror jag på honom, just nu iallafall. Även om det känns otroligt att jag på denna fot som jag just nu inte kan stödja på alls ska kunna gå på ”snart”. Men på söndag är det kompisträning som jag ser mycket fram emot och på måndag är det PT dags så heja foten 😉

Nu funderar jag mest på hur jag ska kunna vabba två barn imorgon halvliggandes med foten i högläge. Tur att stortjejen idag tränade på att laga mat och få igång dvd’n!