Mot löpspåret…

Äntligen börjar kroppen svara på all vila. Ja, jag säger vila istället för rehabträning för att jag tror att det är mest vilans förtjänst att jag nu kan springa till bussen. En så enkel sak blev liksom ett viktig signal till mig att jag tränat mig till en smärta som gjorde att vardagen fick fel fokus. Eller som att våra mötesrum på jobbet är två trappor upp och jag höll på att fundera på om jag skulle ta omvägen ut i trapphuset för att åka hissen upp. Låter rätt galet så här i backspegeln även om jag precis kommit över kanten.

Men jag är supertacksam att kroppen klarade 8 pass i lördags även om många var lågintensiva och jag undvek hopp. Men jag dansade, körde gammal hedlig workout och rätt mycket tuff benträningen och njöt av att kroppen var med mig ;).

Nu ska jag försiktigt testa crosstrainern i veckan och kanske kanske några minuters löpning i helgen. Som jag längtar…

IMG_0442.JPG

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *