En lördagsfrukost ensam

Lång skön natt utan all trafik utanför fönstret och utan en säng lite för hård för att kunna sova många timmar i sträck. Skönt att kunna sova till 20 över nio men tomt att äta lördagsfrukost ensam, familjen kommer hem från Gotland först ikväll. Så dagen ska tillbringas på Sats och IcaMaxi och sedan åt att städa och tvätta här hemma. Tänkte också laga maten till morgondagens Biggest Loser middag. Vi ska äntligen fira våra framsteg.

20120414-100953.jpg
Gillar Ikeas nya frukostakålar(Matheuskopior;))!

Äntligen landat…

Fyra timmar sent har vi nu äntligen landat, rätt ok ändå om man tänker på allt strul som varit. Alla från Brittish airways hade dock fått ekonomi plus biljetter men placerats i vanliga ekonomi och blev utan gratis mat… Men men, nu ska bara den sista orken trollas fram att ta sig hem från Arlanda.

Summerar våra dagar med denna bild…Mycket Primark, te, promenader, coola saker att shoppa och alla sorters mode 😉

20120413-172542.jpg

Parissyndromet i London?

Hörde om Parissyndromet för första gången för några veckor sedan. Det handlar om turister som blir så påverkade av en kulturkrock att de blir deprimerade. Såhär beskriver tidningen ETC.

– Sköra resenärer kan helt förlora fotfästet, varnar psykologen Hervé Benhamou i Le Journal du Dimanche.
Särskilt mottagliga för denna åkomma är, enligt The Guardian, japaner. Det handlar om en plågsam kulturkrock, där otrevliga expediter ger intet ont anade turister depressioner.
– I japanska butiker är kunden kung, men här bevärdigar personalen dem knappt ens en blick, förklarar Bernard Delage, som arbetar på en organisation som hjälper japaner som flyttar till Frankrike att acklimatisera sig.

Och ja, Engelsmän på gatan säger -sorry hela tiden, men vi har träffat på hotellpersonal som frågar om man inte har internet när vi frågar efter en vägbeskrivning, en busschaufför som inte svarade alls och butiksbiträden(ett antal) som har annat att göra. Jag hoppas på snabb charmkurs inför OS, för att slippa en massinsjukning i Parissyndromet.

Min dagbok om mitt liv