Racerapport, stark men långsam och väldigt mycket smärta

Mitt första Midnattslopp, tillsammans med 46000 andra, galet! Supernervös inför mitt livs tredje mil-lopp. Men också väldigt taggad och med dagens powernape kändes den sista förkylningen bortsoven.

Som vanligt sprang jag på GPS och målet var att hålla tempot 10 km/h så långt det bara gick. Låg riktigt bra till de första kilometrarna med sekunder till godo. Men med två långa uppförsbackar var de uppätna och vid 8 km hade jag dryga 15 sekunder som jag behövde ta igen. Jag kände hopp men med en sista uppförsbacke vid 8 km var det kört, kraften dog och jag landade på 1.01.53.

Men jag tar faktiskt med mig en massa positiva tankar från loppet.
1, New York milen var en kamp från steg 1 mot trötthet och sega shoppingvader, nu var det jag som hade kommandot.
2, Fantastiskt att springa i relativ kall och fräsch nattluft!
3, Trots att jag inte är nöjd så sprang jag ändå fortare än jag någonsin gjort. Så ett steg närmare delmål 1, att springa under timmen ;).

Tack Petra för sällskap inatt!!!

IMG_4549.JPG
Ja så kommer vi till det icke-bra, mina bästa löparvänner, kompressionsstrumporna. Inatt blev de mina ovänner. Vänster strumpa har tryckt mot en nerv i min vad till den graden att jag inte kan stödja på mitt ben idag. Somnade vid fem med värktabletter och ligger sedan dess 🙁

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *