Veckan har tagit sina oväntade turer både positiva och väldigt negativa i form av en mycket god vänn som har det väldigt jobbigt.

Livet är ibland väldigt orättvist och väldigt tufft och man önskar man kunde göra mer. När de som står en nära mår dåligt så griper det tag om hjärtat och livet och man vill bara hålla samtliga väldigt hårt i handen så de inte försvinner.

Hänger just nu på Malmös flygplats och längtar hem till familjen. Varit här och sagt hejdå till en nymedarbetare som gick i pension. Måste vara märklig känsla att gå ut genom dörren och aldrig komma tillbaka.

När livet skakar lite så känns en bild från lilltjejens skola varm om hjärtat.

Dagens vårrus, vår lilla tjej kom först.