Etikettarkiv: Halvvasan

En blöt och tuff resa till målet

Här kommer mina tankar runt min första och förmodligen sista HalvVasan. Jag gjorde min debut i spåret för sådär 4 år sedan. Då blev det en tuff TjejVasa. Jag hade riktigt bakhalt(som alla andra) och var inte tillräckligt bra förbered varken mentalt eller fysiskt. Jag grät de 2 sista kilometrarna till Mora för tröttheten var enorm.

Och så satsade jag för 2 år sedan. Tränade mer, lämnade in skidorna på dyr-vallning och fick ett fint väder. Jag hade bestämt mig för att köra under 3 timmar och energin fanns där. När andra var trötta sprang jag med mina välvallade skidor och energi i kroppen upp för backarna. Känslan var stor. Jag var enormt sliten men så nöjd när jag klarade mitt mål med 20 sekunder. Denna gång rullade tårarna av lycka.

Nu var ju förutsättningarna helt annurlunda och det var 1,5 mil längre denna gång. HalvVasan 4,5 mil.

Träningen som började så bra men slutade med rätt många veckors vila, då ischiasen var för ond för träning. Trots dyr-valning igen så hade de totalt misslyckats, regnet öste ner och energin fanns inte där alls. Och så hade vi den stela ibland smärtsamma ryggen. Men jag är mest besviken på energin. Den fanns bara där ungefär mellan 15 km och 2,5 mil. Det var efter Oxberg där jag matats med delicatoboll, koffeindryck och lite klister under skidorna. Då fanns känslan där. Känslan att jag orkar åka skidor på riktigt, att jag är stark och tar mig fram med energi.

I mål var jag trött men mest onöjd. Försöker känna mig nöjd över att jag kom i mål och det är jag nog innerst inne. Men något annat(som att bryta) fanns nog aldrig som ett alternativ. Det jag mest av allt ville ha var ju fina spår och en kropp fylld med energi och det fanns inte där denna gång.

Om några år är jag tillbaka till KortVasan. Då ska jag åka med mina små som fyllt 12 år. Då skiner solen, spåren är glatta och fasta, klistret sitter under skidorna och jag flyger fram.

Men jag lärde mig en sak igår. Ibland är resan lika viktig som målet.

Pigga tjejer innan start.
Sliten i mål.
Mina små som väntade i mål.
Fyra tjejer beredda att ta emot sina mammor i Hökberg.

Sköna helgen fastän lite smärta

Efter ett dygn i Malmö landade jag i fredags mitt i en bakstuga här hemma. Familjen bakade semlor och för att lilltjejen inte jättegillar semlor så bakades även sockerklinglor. Och när de ändå höll på att baka så bakade de surdegsfrallor till lördagsfrukosten. Väldigt mysig att komma hem till.

Efter god lördagsfrukost begav jag mig till ett strålande soligt Rudan. Planen var att i sakta mak ta mig fram 15 kilometer på skidor. Efter sådär 6 kilometer så var smärtan hög i mitt ben(ischias) och jag tog en paus. En smärtsam paus då jag ramlade på isen och skar upp ett jack i handen. Men efter lite vila och endel plåstring så skidade jag vidare till klockan stod på 15 kilometer och jag trött tog mig till bilen.

Trots en krånglande rygg så var det fantastiskt att åka skidor med varm vårsol i ansiktet.

Osäkerheten är stor, hur kommer smärtan vara under loppet, gör jag något dumt eller kanske det kommer gå riktigt bra. Ryggen fungerar så olika bra från en dag till en annan så ja vi får se.

Sen åkte jag hem och tog en väldigt skön powernap innan det var dags för min kompis 40-årsfest.

Söndagen har fortsatt lika skönt med sovmorgon, ett lugnt pass på SATS och sen lite skön plugg framför braskaminen innan tacomiddag och Familjer på äventyr på tvn med hela familjen.

Riktigt skön helg och nu är jag laddad för en ny vecka som måndag och tisdag bjuder på en jobbresa till Oslo. Sen är det full fart till sportlovet och skidåkning.