Med ett par smärtfria dagar hade mitt hopp tänds och jag var fylld med pepp när jag och ett par kompisar drog mot Hagaparken imorse. Gillar Topploppet massor, skön bana, lagom med folk för folkfest utan trängsel, sköna musiker efter spåret och fina shoppingmöjligheter i tälten.

Vi möte upp några till kompisar från här och där 😉 och började värma upp. Vissa för 10 km och andra för 5 km och sen gemensam picknick i strålande sol. Upplagt för en perfekt dag! Men så var det det här med mina ben som var enda orosmomentet. Pepp till 1000 men efter 1 km var det kört, smärtan kom alldeles för fort och starkt. Då jag är superless på att ha ont och förstod att om jag satsade idag skulle få skaffa kryckor imorgon så var det inte ett alternativ.

Försökte njuta av solen, utsikten och promenaden runt Haga och till en börjar fungerade det. Men så sprang/gick alla om och jag var sist och efter det så började folk varva mig. Tårarna rann och ilskan likaså, förbannade kompressionsstrumpor som pajat mina nerver.

Tur att jag hade fina vänner med mig så att dagen iallafall blev mysig på ett socialt sätt.
M i shoppingtagen…

Topphälsas starka chefredaktör satt och signerade sina böcker. Får se om jag orkar läsa den någon gång. Cancerböcker skrämmer.

Uppvärmning och ett par av mina lagkompisar.